Rundstickor är ett av de mest mångsidiga och praktiska redskapen inom stickning. De består av två korta stickspetsar som är sammanfogade med en flexibel kabel, vilket gör att man kan sticka både i rundvarv och fram och tillbaka med många maskor. Denna konstruktion gör dem oumbärliga för tröjor, mössor, sockor, halsdukar och stora plagg som annars skulle bli tunga och svårhanterliga på raka stickor. En rundsticka fördelar vikten jämnt, låter arbetet vila i knät och minskar belastningen på handleder och armar.
Olika typer av rundstickor
Det finns två huvudtyper av rundstickor:
- Fasta rundstickor där spetsar och kabel är permanent ihopfogade. De är hållbara och enkla men ger ingen möjlighet att byta storlek.
- Utbytbara rundstickor där spetsarna kan skruvas loss och kombineras med olika kablar. Denna variant är populär bland erfarna stickare som vill ha flexibilitet att byta längd och tjocklek beroende på projekt.
Materialvalet påverkar stickupplevelsen:
- Trä och bambu ger värme och ett lätt motstånd som passar hala garner.
- Metall gör att maskorna glider lätt och ger snabbare stickning.
- Plast och akryl är lätta och ofta billiga, men kan kännas mindre hållbara.
Tekniker man kan använda med rundstickor
- Rundstickning i varv gör att man slipper sömmar helt, perfekt för tröjor och mössor.
- Fram-och-tillbaka-stickning på rundsticka används när arbetet är brett, som vid filtar eller sjalar. Man vänder helt enkelt arbetet vid slutet av varje varv.
- Magic Loop är en metod där en lång kabel används för små projekt. Kabeln dras ut i öglor så att man kan sticka sockor, ärmar eller vantar med bara en rundsticka istället för strumpstickor.
- Två rundstickor samtidigt kan användas för samma ändamål, där man delar upp maskorna mellan stickorna.
Hur man väljer rätt längd och storlek
Kabellängden är avgörande. För en mössa kan 40 cm vara lagom, medan en tröja kan kräva 60–80 cm. Till riktigt stora projekt som filtar används kablar på upp till 150 cm. Stickstorleken (diametern på spetsarna) avgör masktäthet och slutresultat. En tumregel är att kabeln bör vara något kortare än plaggets omkrets, annars blir det svårt att dra runt maskorna.
Historisk utveckling av rundstickor
Rundstickor utvecklades på 1900-talet, men tekniken att sticka i rundvarv är betydligt äldre. Förr användes strumpstickor i trä eller metall för att sticka tubformade plagg. Det finns till och med fynd från Egypten på 3:e–5:e århundradet som visar stickade strumpor i rundteknik. Patent på moderna rundstickor registrerades i USA redan 1918, och material som valbarder (baleen) har historiskt använts för flexibla kablar.
På 1900-talet blev Elizabeth Zimmermann en förgrundsgestalt som populariserade rundstickning. Hon förespråkade att sticka uppifrån och ner utan sömmar och inspirerade generationer av stickare att använda rundstickor till fler projekt än tidigare.
Fördelar med rundstickor
- De gör det möjligt att sticka stora plagg utan skarvar.
- Kroppen avlastas eftersom vikten av maskorna hamnar i knät och inte på stickorna.
- En enda rundsticka kan ersätta flera olika raka stickor.
- Med utbytbara system kan man kombinera olika spetsar och kablar för maximal flexibilitet.
Nackdelar och saker att tänka på
- Fogarna mellan kabel och spets kan ibland vara ojämna och få garnet att fastna.
- Långa kablar kan kännas otympliga vid små projekt.
- Materialvalet påverkar hur arbetet flyter: metall kan vara för halt för vissa garner, medan trä kan kännas för trögt.
Intressant fakta om rundstickor
- Rundstickor används idag inte bara för plagg utan även för avancerade mönsterstickningar, spetsstickning och flerfärgsprojekt.
- Många stickare använder en lång rundsticka även till plagg som egentligen stickas platt, eftersom det blir lättare att hålla maskorna.
- I vissa kulturer användes förr fiskben, valbarder eller metalltrådar som improviserade kablar innan dagens moderna tillverkning tog över.
- Rundstickning är en favorit i minimalistiska stickprojekt eftersom man slipper alla sömmar, vilket också gör plaggen mer hållbara över tid.